Du vet jag lever för extaser.

Vet inte vad jag skall skriva. Den där majsammanfattningen får ni någon annan gång. Eller ni och ni. Har ingen koll på hur många som egentligen läser det här. Litar inte på min statistik för fem öre, besöker mig själv tjugofyra/sju och förstår den inte riktigt. Är mest väldigt stolt över mitt märke. Känner mig mest som en wannabe. Och jobbig som fan. Jag funderar på att ta bort den här. Eller bara sluta skriva. Jag har allt men jag har ingenting alls.

Jag väntar på dig tonårsjesus. Väntar på dig. Väntar.