Åh, mat är verkligen min grej.

Jag vet inte riktigt. Det är svårt. 
Jag vet inte. Det kan vara så mycket. 

Men hej vad det går.

Jag är en småfet och olycklig sjutton år gammal människa som bor i Norrköping (staden där allt händer). Här glassar jag runt i mina Dr. Martens och Florence Valentin/Håkanväska och är allmänt skabbig. Livet är precis lika hemskt som vanligt men ibland, då tar jag mig en tur med min fina kamera, en trevlig Imperietskiva och beger mig mot Vaxkupan och myser där och sen firar jag min olycka med en tur till Kafé Kuriosa. Ibland slår jag till på en fin konsert med mina fina vänner och så och det är ju trevligt. Och ibland roar jag mig med Ung Vänster och det är trevligt. Och ibland dricker jag te och lyssnar på Ett Kolikbarns Bekännelser och är olycklig och ensam med det är ganska bra ändå. Sen skriver jag lite slarvigt i min dagbok och sen sover jag. Min blogg är nu lite mer än ett år gammal men vad gör det. Jag är ändå förlorad i kriget med mig själv och längst inne är jag precis som alla andra.
Och jag gillar att stoppa ner ansiktet i tekoppen och andas och då blir man alldeles varm.
Hejdåochså.

Allt detta ska jag klara av.

besvikelsen faller ner i mitt huvud.

Idag har jag haft sju unika besökare och jag förstår inte vilka det är.

Jag är så himla bra på att städa.

/som en sten mot kravallstaket/som en qassamraket/du kommer gå långt.

Håkan i Linköping börjar närma sig.

Jag har en fin spellista med Håkan och ska bege mig mot köket för att göra te.

Åh nu ska jag svara:

Åh hej vad fin du är som kommenterar och allt och du är så fin som räddar mig från kemikalierna. *hjärtaaaaaaaaaa*

Åh hej bloggen.

Håkan i Linköping om trettio dagar.

Jag löser allt med Broder Daniel och synonymordboken nu.

Jag går upp: är trött och sur.

Jag går till skolan: inte glad.

Jag är i skolan: ser glad ut men är ledsen i ögat.

Jag går hem och pluggar: inte glad och pluggar tills jag tröttnar.

Jag sitter vid datorn: lagom kul.

Jag går och lägger mig: sover.

Bästalivetivärlden.

Och idag bara älskar jag mig själv. Jag borde lätt ha en dagens outfitbild.

Mjuka kinaskor, randiga långkalsonger, rutig skjorta, hemstickad halsduk och handledsvärmare. Och inte att glömma. En helskum håruppsättning som har rasat lite halvt med värdelösa hårnålar.

ÅHLIVETMEDLOVÄGER.

Sjunde maj.

Här är min spellista med Markus Krunegård.

Jag är en vampyr
Alla har hört den, eh. Den är bra. 


Ibland gör man rätt ibland gör man fel
Åh den är ju för fin alltså. Slutet är trevligt, en smula jagvetinte men ehe. 


Se på mig nu, vad tycker du? 
Början är bäst, titeln säger allt.


Den som dör får se/Markus kyrkogård
Låttiteln är så fin så fin så fin.
"Hisnande tankar jag vet att ni tänkt dom/jag tänker dom nu o jag vet att ni vet/vet mycket mer än jag/har sett mer än jag men jag vet att den som dör får se"

Rocken spelar ingen roll längre
Ibland. Spelar. Rocken. Ingen. Roll. Och. Då. Är. Det. Illa.

Så fruktansvärt sorglig. När jag och far åker bil och lyssnar på herr Hellman så lyssnar vi alltid på den här. Och bara hör: "Tårarna, snart kommer tårarna/stora tårar rinner nerför kinderna och ner i knät"

"Natten är vacker och månen är full, och du är som natten och jag är som månen och du är som jag/Du är allt jag vill ha"

Så vacker att jag dör tjugofyra/sju. Och sen kommer: "Men jag vet att du antingen går eller blir kvar och som jag sa, du är allt jag vill ha"

Den är så underbar. 1, 2, 3 - GRÅT!

Bara, bara, vara.

Precis lagom. "Det är femton grader över noll, min vän du är ännu en aktör i vintern dör"

En av singlarna som släpptes om jag minns rätt. Så fin. Det går inte att beskriva varför man måste lyssna ju. Jättehögt.

Sköra värld. Liksom titeln är underbar. "Han vill inte ha sin sköra värld förstörd av någon vind"

Jag blir helt spasmig. Den här låten är så bra att jag nästan går sönder i små värdelösa bitar. Den är hur bra som helst. Det går inte att citera eftersom hela låten är så jagvetintevad.

"Kalla ögon väntar på ett enda steg fel" Gråtochlyssnaochsjungmedochgråtlitetill.

Tältet

Jakob Hellman tolkar Cornelis. Hurbrasomhelst.

Jakob Hellman tolkar Taube. Ocksådenhärärhurbrasomhelst.

Menåh. Hurbrasomhelst.

Jakob Hellman och Perssons Pack. Den är helt fantastisk. Snälla ta mig tusen dagar härifrån.